Våren 2012

Deborah Brown med Andreas Pettersson
2012-04-01

Foto © Mats Blomberg

Vad säger man? Många musikaliskt högstående kvällar har denna vår bjudit på, men finalkonserten kom att överträffa dem alla. Inte förvånansvärt i och för sig då på scen stod fyra av Jazzklubb Nordosts favoritinstrumentalister. Vad annars skulle duga, då kvartetten kommit till oss för att uppträda tillsammans med den kvinnliga vokaljazzens röst nummer ett, i dagsläget, Deborah Brown. Den minnesgode kommer nog ihåg att Deborah gästade oss så länge sedan som år 2000 och då tillsammans med Sandviken Big Band. Redan då gjorde hon ett djupt intryck, nu var hennes röst bländande och hennes scenpersonlighet spred värme i hela lokalen.

Gensvaret från publiken, denna kväll 209 betalande, gjorde att hela kvintetten svängde loss på ett makalöst sätt och bjöd på ett frikostigt och högst omväxlande program, både med många låtar ur den amerikanska sångboken, men också både bebop och rivig blues. Det var härligt att se och höra hur väl Deborah och kvartetten förstod och kompletterade varandra. Trots att ensemblespelet stod i centrum fick också instrumentalisterna flera tillfällen att visa vilka härliga solister de är. Detta gällde såväl bandledaren och glade presentatören Andreas Pettersson, gitarr, som Daniel Tilling på piano, Jan Adefelt på bas och inte minst Ronnie Gardiner på trummor.

För att slutligen nämna några exempel ur programmet. Konserten började med en verklig snabbversion av Cole Porter’s Get out of Town där kvartetten genast satte ribban högt. Så var det dags för Deborah's entré med bl.a. Falling in love with love, But not for me och en känslig och vacker tolkning av Body and Soul, vidare How deep is the Ocean, innan första set avslutades med Them their eyes i expresstempo. Bland kända stycken ur andra set kan nämnas Lady be Good och Just in time innan kvällen, efter stående ovationer, avslutades med extranumret Misty i en innerlig tolkning på duo, Deborah och Andreas.

Tack för i vår och trevlig sommar!

Per Kjellberg

Pierre Swärd Trio
2012-03-25

Foto © Hasse Lehto

Pierre Swärd org, Janne Ottesen g, Jocke Ekberg tr.

I kväll var det en fullspäckad afton med förband och huvudartist. Pierre Swärd och Jocke Ekberg kom redan vid 16-tiden. Det är ju mycket kring logistiken med B3 orgeln och dessutom hade Jocke det stora trumsetet med många cymbaler till skillnad från det ”lilla vita” som han brukar ha. Pierre kom nästan direkt från en musikmässa i Frankfurt och Jocke kom direkt från en turné i Norrland. Janne Ottesen kom lite senare men han kom ju bara från Bålsta.

Vi fick höra mycket eget material som skall komma på en ny CD i slutet av året. Det svängde duktigt mest hela tiden. Bland annat hörde vi ”The New Waltz” och ”Griff´s Groove”. Den låten skrev av den belgiske storbandledaren Francy Boland för tenoristen Johnny Griffin.

Pierre småpratade avspänt mellan låtarna men efter några låtar hände något som han aldrig tidigare hade upplevt. En distinkt gentleman ur publiken gick fram och tyckte att inte lät tillräckligt högt. Han ville att Pierre skulle öka volymen!

Vi hörde också en fantastisk version av ”Georgia On My Mind” av Hoagy Carmichael och en egen ”Slow But Fast”.

Pierre spelar med en otrolig frenesi och lever sig verkligen in. Jocke är ju inte heller den som är tillbakadragen i sådana här sammanhang. Han öser ju också på så det räcker. Kontrasten i sammanhanget är den elegante Janne Ottesen som står lugnt och stadigt i denna kaskad av toner. Man kan nästan se hur han tänker: ”Ös på ni bara, jag hänger ändå lätt med”.

Hasse Lehto